Hej vänner,Tack för ni tittar in,för ni finns
Jag är trött idag,säkert mycket reaktioner efter igårBegravningen var sååå fin,och så många hade kommit för att hedra min fosterpappa med sin närvaro,
han var/är så omtyckt och det genomgående i talen vid minnestunden var den
generositet,ödmjukhet,hans lugna sätt,värmen
Färgerna var i blommor mycket vitt,dukningen vid minnesstunden gick
i färgerna här ovan,så vackert
Kistdekorationen innehöll bl a den blomma jag hade på min 60årsdag
Så fin sång och musik,
Vi stannade vid Vikens strand för att samla krafter ur havet till
det dagen skulle innebära
Men det var så konstigt,så ofattbart tomt när jag kom ner till deras hus,
bilen stod där,men ingen Alf som kom ut,inne i huset var såååå
tomt,men så skönt att få omfamna min älskade fostemamma Elsa
Idag ska jag bara vara,just nu lägga mig en stund,är så trött
Så denna helgen är jag ingen stor bloggare.åt ngt håll,
Ska jobba imorgon,
vänner
Calma kramar om,,,,
Kristina
12 mars 2011 12:25
Vilken fin begravning det blev och ett fint minne för dig.
Tårarna trillar när jag läser om din stora och ödmjuka kärlek till dina fosterföräldrar.
Ha det gott och ta väl hand om dig.
Många varma kramar till dig min vän.
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
irja
12 mars 2011 16:18
Good lördagseftermiddag på dig min kära bloggvän, så fin du beskriver din fosterfars begravning,ljus och fin med skön sång och gemenskap, inte ett öga är torrt , blir så berörd... En stor,stor styrkekram skickar jag dig min vän,,, Haa`de Kram IA.....
http://40-talisten.bloggplatsen.se
din syster!
12 mars 2011 16:52
Älskade syster,Vilken fin begravning Alf din fosterpappa fick. Tårarna rinner utmed kinderna när jag läser det du skriver. Om havet, huset, hur det kändes att omfamna din fostermamma.Allt berör mig, du skriver så fint.
Var rädd om dig, och ta hand om dig. Älskar dig.
Ruth
12 mars 2011 19:48
Det är alltid omtumlande när man förlorar en kär nära. När begravningen kommer så kommer också tomheten och saknaden blir en värre. Sorgen är tung att bära, men man lär sig leva med den, vi är skapta så. Se det som att han inte är borta, han har bara gått i förväg.
En fin begravning blev det, också ett minne att bära med sig.
Kram vännen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Mita
13 mars 2011 16:17
Oj jag ser att du varit på begravningen. Så fint du beskriver den,och jag förstår att det känns jobbigt,och den psykiska tröttheten kommer efteråt.
Sorgen tar sin tid,men man kommer vidare,jag saknar och tänker ofta på mamma och pappa fast det är några år sen.Plockar fram dom fina minnena och gläds åt dom.
Kramar om dig lite extra...
http://mithas.blogg.se